Music &Lyrics

En vårsaga för alla nykära

Music and Lyrics blir en hit för alla nyförälskade par som väljer att ha första dejten i biomörkret. I vårens dejtmovie , har man fört ihop filmstjärnorna Drew Barrymore och Hugh Grant. Grant spelar Alex Fletcher , en f.d popstjärna/musiker som letar efter en textförfattare så han kan göra comeback.
Drew Barrymoore spelar Sophie som vattnar Grants blommor. .I en romantisk komedi är det viktigt att skådisarna är filmstjärnor med glimten i ögat och inte bara karaktärskådisar så vi tror på den osannolika storyn .Bara det faktum att Grant som bara får jobb på mässor och tivolin, har råd att anställa någon som vattnar hans växter även om han jobbar hemma är riktigt kul. Sophie visar sig även vara författare och copywriter på sin systers hälsoföretag så hon hjälper Alex att skriva en hit som Cora Corman (Britney Spears) beställt.
Grant och Barrymore sjunger själva i filmen och jag blir mycket imponerad över hur bra Drew Barrymore sjunger.
Det är ingen ny Notting Hill men helt i nivå med "Shall we dance" (Richard Gere och Jennifer Lopez) och "Maid in Manhattan" ( Jennifer Lopez och Ralph Fiennes

Casino Royale

På ny kula

När James Bond dök upp på biodukarna var han något helt nytt. Han
hade precis som Lennart Hyland ingen konkurrens. Han var en
superhjälte och den enda som kunde överglänsa Bond var nästa
Bondfilm. I dag när allt redan visats på vita duken gör teamet bakom
Bond en fågel Fenix. Man börjar om från början.
I nya Bondäventyret Casino Royale möter vi James Bond när han precis
blivit befordrad till 007. Han har ännu inte lagt sig till med de
maner och vanor som vi är vana att se honom med. Han är än så länge
bara en elitsoldat med Harvard utbildning.Nu hoppas teamet bakom Bond att man återupplivat nyfikenheten i Bond då vi inte längre vet vad som kommer att hända. Dyker Moneypenny upp och när träffar han Q ?
Personligen så saknar jag Q och alla hans roliga uppfinningar och
hoppas att Bond kommer att träffa honom i nästa film. Precis som i
Mission Impossible filmerna är det sanslösa stunts och actionsscener. Öppningsscenen då Bond jagar en självmordsbombare är Hollywood när det är som bäst.
Hur är då den nya Bond ? Daniel Craig tar inte lika mycket plats som
Roger Moore och Pierce Brosnan. Han är mer fysisk och distansen
saknas. De oneliners som finns saknar Brosnans "glimten i ögat" .Det
finns dock fler bottnar i den nya Bond. Den är mer realistisk och
visar även fram en mänskligare sida av Bond.Samspelet mellan Bond
och den kvinnliga huvudrollsinnehavaren Vesper Lynd (Eva Green)
är en av filmens stora behållningar. Den danska hjärtekrossaren Mads
Mikkelsen gör även bra ifrån sig som skurken “Le Chiffre . Den
första Bond utspelar sig i nutid så M är fortfarande en kvinna , den
kvinnliga huvudrollen drar sig inte för att läxa upp Bond då han bryter mot reglerna och Felix Leiter från CIA är åter svart.
Det är dock svårt att ge ett omdöme om en Bondfilm som saknar de mesta som man blivit van att förvänta sig i en Bondfilm. Som fristående actionsfilm håller den hög klass men jag saknar Q och Bonds galghumor

Djävulen bär prada

Wallraffande i modebranschen

Andrea Sachs (Anne Hathaway) drömmer om att jobba på tidningen The New Yorker men trots toppbetyg från journalistutbildningen har hon bara hittat två lediga jobb. Ett är på en biltidning och det andra på en modetidning. Av två onda ting väljer hon modetidningen som kan vara öppningen in till de stora tidningsdrakarna. Helt omedveten om vilket drömjobb det är för miljoner dockansikten som bränner hela sin lön på kläder och uteliv, säger hon naivt till Chefredaktören på Runway Miranda Priestly, ( Meryl Streep) att hon söker detta jobbet i brist på annat. Chefredaktören överraskar alla genom att anställa denna fula ankunge som "second assistant" med motivation att de som hennes "first assistant", anställt höll inte måttet.

Andrea jobbar på och glömmer under resans gång varför hon började på "Runway". Precis som Citizen Kane tummar på sina värderingar, ger Andrea upp sina ideal för att få åka till Paris. Regissören David Frankel, som regisserade Sex in the City kan dock inte låta bli att servera en moralkaka som dessert genom att Andrea som präktig flickvän med ett varmt hjärta tar sitt förnuft tillfånga och slutar på Runway för att istället som en god hustru ägna mer tid åt familjen. Man kan dock undra vem som är djävulen då Andrea tydligen glömt att det krävs lika mycket arbete och ideal-justerande för att komma vidare på The New Yorker och CNN som det krävs på Runway.
Meryll Streep med 13 oscars nomineringar i bagaget spelar Miranda Priestly på ett sätt så att det redan viskas i korridorerna om en 14 nominering. Anne Hathaway som är 2000-talets Julie Andrews matchar Meryl Streep perfekt. I en av birollerna hittar vi även en våra favoritbirollsskådisar, Stanley Tucci. som lär Andrea allt om hur man skall lyckas i den heta modebranchen.
Lauren Weisberger som Andrea baseras på får dock nytta av sin tid på Runway/Vogue på ett sätt som hon inte tänkt på. Modevärldens regel "det är inte vad du har på dig utan vem du har på dig" gäller även för att bli känd journalist. "Det är inte hur du skriver utan vad du skriver om eller vem det är som skriver det (Monica Lewinsky t.ex). Hennes Gunter Wallraff berättelse om erfarenheterna på Runway som påstås vara Vogue,har gjort både henne, Vogue och Prada ännu rikare och mer berömda. All publicitet är bra publicitet.

Spelar du i kväll ?

Att vara eller icke vara Erland Josefsson

Erland Josefsson summerar sitt liv i "spelar du i kväll". Filmen har
en ovanlig form genom att regissören alternerar mellan att låta
kameran spontant registrera dialogen mellan Josefsson och regissören,
samt visa repetitioner inför en pjäs mellan Josefsson och
dramatenskådespelare som i själva verket är ett inövat stycke.

Spelar Erland Josefsson eller är han Erland Josefsson i filmen ?
Josefsson är även ambivalent i hur han uppfattas. Han avslöjar att
han är mycket intresserad av vad andra tycker om honom, men i nästa
andetag är han fullkomligt ointresserad av det. Harry Schein sa en
gång att meningen med livet var ganska enkel, det vara att leva. Men
lycka och Adjö vi ses är fantastiskt svårt enligt Erland Josefsson.